Sol
Jag har orkat tagit mig ut i solen. En liten stund iaf. Just nu har ja så mycket ångest att tampas med så man orkar lixom inte ens med de vardagliga. I kväll ska min läkare ringa igen. Hon är bra och vi har veckokontakt nu mera. Hon ringer mig en gång i veckan för att se hur ja mår å hur de går för mig. Vist kan ja se små framsteg så som skratt och en del posetivt tänkande men än är det en låååång väg att gå innan jag blir frisk. Jag ser fram emot hennes samtal samtidigt som jag har ångest över vad hon ska säga. Jag måste inse att hon är där för att hjälpa mig och vill mig väl. Men tankarna flyter lätt i väg åt motsatt håll och får mig att tro att hon liksom
Många andra inte tror mig och inte vill mig väl. Nu ska ja släppa de här å tänka på något annat.
Det är förskolans dag idag. Jag hoppas och ber att jag ska orka med att ta mig dit och våga visa mig utan ångestatacker. Jag peppar mig själv. Men det är svårt. Jag måste. För thildes skull. Hon är mitt allt. Hon å min man. Utan dem hade jag inte setat här idag. Tack älskling för ditt stöd å för att du ställer upp för mig. Jag är så otroligt tacksam för allt du gör för mig! Och thilde. Min sol. Min älskling. Mitt ljus i mörkret. Jag älskar dig av hela mitt hjärta!
