anderssonhill

Min kropp och min hjärna samarbetar inte längre. Att man inombords känner sig som en snart exploderande atombomb, medan det yttre ser ut som om de vore vilken dag som helst i livet, gör att omgivningen tolkar en som fullt frisk och välmående. en välmående person som har allt gott i livet och som utstrålar glädje och lycka. .

Insidan förtvinar av osunda matvanor, av dåliga levnadsvanor över huvudtaget. Det värker i själen och hjärtat tickar på i som om det vore överförfriskat av någon slags drog. Huvudet dunkar, tårarna trycker på och vill ut. Det fins en stress som ger ångest. En stress som ger hat. En stress som ger sömnbrist och en stress som gör mig svag. Har magkatarr igen å ka saknar mamma. Jag vill slå, skrika och gråta. Jag vill vägra det dagliga och sova tills jag är utvilad. Jag vill kunna orka. Orka Leva mitt liv.

Samtidigt är jag lycklig över min fina familj som jag älskar till oändlighet. Jag är glad över att jag och mina nära är friska och vid liv. Jag bor i ett fint hus och älskar att leva och njuta av fint väder, god mat, härliga sommarkvällar, motion som inte finns och mycket mer där till. Det är vad som syns på utsidan, men jag har hört att de e insidan som räknas... En trasig insida. En trasig själ. Det ligger någon på golvet där borta. Ingen ser. Ingen hör.