anderssonhill

... eller heter de slank han...?

Jag körde iaf ner i diket i går (för andra gången i år pga den här idiotiska snön) när ja va på väg in till stan . Som ni alla kanske vet så är det oftast väldans smala vägar  ute på landet. Speciellt när vägen bara har en körfil pga att den andra är översnöad och igendriven och han som ska ploga inte behagar göra de. Mötte en bil... min sida var "fri" från snö men inte hans så han kör över i mitt körfält (istället för att stanna vid en tomtinfart och låta mig köra förbi). han verkar tro att man bara kan köra igenom min bil som om vi vore osynliga. jag fick stanna till och hålla höger för att inte kollidera med han, och då gled vi ner i diket. Trots plattan i botten så spann de bara... Vi var fast! Attans... hur ska detta gå. Meeen mannen som körde den stora fyrhjulsdrivna bilen stannade faktiskt och ville hjälpa mig upp. Tack va vänligt sa jag och satte mig i bilen för att gasa på medans hans bil skulle dra upp mig. Men min bil rörde sid ICKE! "Gasar du nåt?" frågar han "jaaa jag gasar för fullt! sa jag. Hoppar in i bilen igen, soppalampan börjar lysa. JÄVLAR tänkte jag. Bilen lutade de ju något så allt rann åt sidan. Vi provade igen. Ser i backspegeln hur hans bil lättar från marken. De här går inte tänkte jag. Kliver ur bilen och säger att ja får ringa efter hjälp. men då kommer en vänlig själ och hjälper oss. Han ställer sig framför den stora fyrhjulsdrivna bilen, kopplar på och drar upp mig. 2 bilar fick alltså dra upp mig pga att han inte kunde hålla sig i sitt körfält eller ha stannat till vid en infart till en tomt alldeles innan vårat möte.
Nåja allt gick ju bra iaf. Tackade mannen för hans vänlighet som faktiskt stannade och sen fortsatte jag min färd in mot the big city.

30- grader i morse. Burr. Ojoj. Min darling har vaknat så jag ska gå å prata me henne.

 Vi hörs =)