Lite tankar.
... Jag blir så lessen i bland. Mycket på mig själv, för att jag inte säger vad jag känner, men just nu mer på att vissa inte kan respektera en del saker.
Varför kan man inte bara få vara ledig. Ledig och hemma?
Kan du göra de här? kan du hjälpa mej? Kan du fixa en sak åt den å den? Kan du jobba? kan du, kan du, kan du? Jag vet att rastlösheten i detta fall börjar ta över, och det är väldigt svårt att säga nej, men kan inte folk bara respektera att man e ledig och inte ringa och tjata? Varför kan inte någon annan ställa upp ist, när man e ledig?
Jag tänker inte tvinga någon att vara hemma eller göra ditten å datten. Jag är inte sån. Man har rätt att göra ett eget val, sen om jag mår piss för att jag inte framförde min åsikt, det är min ensak. Jag får skylla mig själv. Folk ser inte på mig om jag mår dåligt över vissa saker, fastän jag gärna skulle önska de. Jag måste fan lära mig att prata, tala ut om mina kännslor, om hur jag känner för saker och ting. Även om mina åsikter inte har nån betydelse så borde de iaf kännas bättre för mig själv om jag får "lätta mitt hjärta". De får bli mitt nästa projekt, lära mig att stå för mina kännslor och inte lägga dom i min ryggsäck, som redan svämmar över.
Jag tycker mig alltid ha varit en person som alltid sagt vad jag tycker och tänker om vissa saker. Det har kostat mig många vänner, vänner som enligt mig inte kunnat ta sanningen. Har ja tyckt att nån betett sig illa så har ja sagt de. Även när nån rådfrågat mig ang klädval, pojkvän/flickvän, mm mm. Jag har allti varit ärlig. de har stått mig dyrt och jag har fått ändra mitt beteende. jag har nog alltid pratat först och tänkt sen. de e inte bra för de har kunnat såra folk, och det har de säkert gjort. Därför ha jag nog blivit lite av den jag är idag. Att jag inte längre säger va jag tycker, som i detta fall leder till att det blir jag själv som mår dåligt. Nej nånting mitt emellan skulle vara bra. Jag får försöka komma på en lösning.
Idag är jag en person som inte tar åt mig av allt skit. Ja, jag ska väl inte säga att ja inte tar åt mig för de gör jag, men på ett annat vis. Jag tror att folk som pratar illa om andra har extremt dålig självkännsla och därför måste klaga på andra. Man ser sina egna fel och brister hos andra finns de ett ordspråk som lyder. Jag tror på att om man är snäll mot sina medmänniskor, så får man samma bemötande tillbaka. Den som kastar skit på andra får 100 gånger tillbaka.
Öppen, ärlig, rak. En lagom kombination av dom tre borde väl vara bra?
du har helt rätt vännen, stå upp för dig själv och våga ställ krav!!!!!
känner igen mig mycket i det där med ärligheten..
under hela uppväxten hade jag otroligt svårt att få eller behålla kompisar pga mitt raka sätt.. och för att folk ansåg mig som konstig.
MEN jag tror stenhårt på att man ska vara sig själv ända ut i fingerspetsarna, sen får folk tycka vad de vill!!!:)
sen växer ju alla upp,man mognar och får ett annat förhållningssätt och en annan ödmjukhet inför andra människor :)
tror man inser att det man ibland hasplar ur sig lite för snabbt faktiskt kan såra..
Man kan ju ff vara totalt rak och ärlig, men med lite mer inbäddade ord :)
vi umgicks ju jättemycket när jag bodde i sala, och i skolan och du är Supergo ju!!:D
tycker vi borde ses nåt under våren! det vore jätteroligt! ska nog föda först igen bara... ;)haha
kraaamar till er båda två!:) dig o söööötisen thilde alltså:D hihi
Själklart har dina åsikter betydelse.
Sen är det svårt att börja dela med sig av känslor när man stuvat undan dom så länge. Du får "pysa" ut lite i taget, så det inte blir "översvämmning".
Det viktiga är att DU ÄR DEN DU VILL VARA,inte den som du tror att andra vill att du ska vara.
Din mammaledighet ska användas till att lära känna din nya familjemedlem inte till att fara runt och göra saker åt andra. När du känner dig hemma i mammarollen så kommer du själv på vad du ska fylla dina dagar med, för dig själv och din familj.
Lycka till med ditt projekt.
Krama Mammsen
Jag vet precis hur du känner dig. Jag är likadan som inte kan öppna käften och be om hjälp eller bara säga vad jag känner när det kommer till vissa saker. Jag har alltid vart så envis och säger jämt:"jag kan själv". Men lite hjälp i vardagen skulle vara skönt. Och det skulle vara skönt att få säga till folk vad man känner. Det blir ju bara värre annars.
Hoppas att du får orken att säga till och att berätta vad du vill till din omgivning.
Jag är ju också sån att jag säger vad jag tycker och tänker och folk verkar ju tycka illa om mig vad jag hört pga det.. Men jag är ärlig mot mig själv och mår bra av det.
Som sagt, hoppas allt blir bra! Du har ju nog med allt annat kan man tycka, nybliven mamma och allt..=)
Hoppas du & Thilde mår bra!
KRAM!
